Har ni frågor angående parningar och andra spörsmål vad gäller avel, vänd Er gärna till vårat avelsråd.
Stig Bertilsson tel. 070-7246500 stickanbert@hotmail.com
Ulf Beckman, tel. 0706-597246 beckmanulf@hotmail.com
_________________________________________________
Information om MLS
En kort bakgrund
Sedan 2008 har det fötts 2 beaglekullar i Sverige och 3 i Norge med valpar som varit drabbade av MLS (Musladin-Lueke Syndrome), och det är känt att det har förekommit flera tidigare fall i alla de nordiska länderna. Därför gör nu SBlK, Beagleringen Norge, och Finska Beagleklubben en gemensam satsning på att kartlägga vilka beaglar som är anlagsbärare för MLS-genen för att förhindra spridningen av MLS.
MLS-genen har en enkel, recessiv nedärvning. Det innebär att beaglar som har anlaget i enkel uppsättning (skrivs N/MLS) är normala, medan de som har fått anlaget från såväl sin far som sin mor och därmed har det i dubbel uppsättning (skrivs MLS/MLS) är drabbade. Det finns nu en gentest för MLS, vilket innebär att anlagsbärarna går att spåra. Ni hittar mer information om allt detta här:http://clubs.akc.org/NBC/mls.html
Information från Avelskommittén: MLS info från AK
Mer info fr AK.
Ett gentest finns att beställa från UC Davis Veterinary Medicine, USA. Kostnaden är $ 50
Läs mer: http://www.vgl.ucdavis.edu/services/MLS.php
Beställ test kit här, direkt länk: http://www.vgl.ucdavis.edu/services/dog.php
Instruktioner medföljer test kitet, resultat erhålles på ca 10 dagar.
Har du frågor? Kontakta ditt avelsråd eller Avelskommittén.
------------------------------------------------------------------------------------------
Tänkvärda ord från vårt förra avelsråd Lars-Erik Magnusson!
Synpunkter på rådjursrenhet…
En fin vinterdag i slutet av januari jagade jag med min beagletik Cissi 1½ år gammal tillsammans med en jaktkompis med en lika gammal hamiltonstövare. Cissi reser hare och får till ett bra drev medan stövaren ½ timma senare ta`r upp rådjur och drevet går spikrakt ut Kan stoppas först efter mycket bilåkning och med hjälp av GPS-pejl. Under kafferasten får jag följaktligen frågan hur jag lyckats få min tik absolut rådjursren medan min gode vän har stora problem även med sin andra Hamilton. Mitt svar blir att min tik är född rådjursren. Eftersom jag jagat med 7 generationer tikar i rakt nedstigande led vet jag att samtliga var och är rådjursrena utan några problem. Alla, frånsett min unghund, är SJCH på hare med något enstaka rävpris. När vi granskade stövarens härstamning fann vi några hundar som hade varit jobbiga att få rådjursrena men sedermera utvecklats till duktiga har- och rävhundar och därför använts i aveln. Jag kan inte påminna mig någon rådjursren beagle med eller utan RR-diplom som blivit rådjursdrivare längre fram i livet. Däremot vet jag flera som spontant gått från rådjur till att endast driva hare. Vår slutsats blev att beaglar avlade för rå-renhet oftast motsvarar förväntningarna och om dom i ungdomligt oförstånd intresserar sig för klövvilt så är det lätt att korrigera.. Kan vara ett argument för harjägarna att satsa på beagle.
Jag har dömt stövare och beagle på samma ruta i många år, vilket jag redogjort för i vår tidskrift (no 4/2006), och jag anser fortfarande att vår ”lilla stövare” är ett gott och enda alternativ till ”stora” stövarraser..
Det som oroar är om vi inte vårdar dessa har- och rävlinjer som producerar duktiga, rådjursrena beaglar. Själv kan jag inte tänka mig att avstå från augustiträningen, de oftast underbara septembermorgnarna eller harjakt på skidor om snöförhållandena medger jakt i februari. Rävhundar kan ju jaga ytterligare 2 veckor i mars. En RR-hund får ju i vårt område en 10-12 veckors längre tid för träning och jakt. Det vore bra om beagleägare med rådjursrena hundar i större omfattning startade på rådjursrenhetsprov. Ett RR-diplom under tävlingsmeriter i hunddatan underlättar sökandet efter lämplig täckhund. Avsaknad av rådjurspris är ju inte detsamma som att hunden är rådjursren.
Jag har ägt och dömt tax i lika många år som beagle och det som gör en taxägare frustrerad är om taxen börjar jobba på ett harslag istället för att enbart fokusera på rå. Det är ju ganska uppenbart att det är ”specialisterna” som har framtiden för sig. En vildsvinsjägare är inte glad om en grishund intresserar sig för älg när man samlat ett större antal jägare för samjakt på gris. Skall man däremot jaga älg så kan man inte tolerera intresse för annat klövvilt. Jag lever i alla fall som jag lär genom att vi i jaktlaget har beagle, jämthund och tax, tre rena specialister, så man vet vad ett upptag innebär för djurslag.
Jag tror inte på kombinationen rå–harhund eftersom det krävs delvis olika egenskaper. Som vägvisare i mina jaktmarker fick jag uppleva ett mycket bra rådjursdrev (1:a rå). Felet var bara att det var en start på har-SM. Något prisvärt drev på hare fick vi däremot inte uppleva den dagen. Men detta visar ju på problemet om en harhund inte är rådjursren
Vi har i klubben under åren haft en och annan riktigt bra rådjursdrivare, som har möjlighet att tävla om vårt speciella rådjurspris. I år fanns dock tyvärr ingen kandidat till priset. Det är ju bra om för rå-jakt lämpliga beaglar specialiserar sig på rådjur och problem uppstår först när man försöker skapa en ”kombi-hund” genom att korsa två specialister. Om många generationer bakåt är duktiga rådjurshundar respektive rådjursrena så kommer naturligtvis korsningsvalparna att visa varierande intresse för de båda djurslagen men hur skall köparen veta vad han får. Motsatsen är om man väljer valp i en kull vars föräldrar och några generationer bakåt driver ett djurslag. Det är ju inte så lätt att fostra en hund till rådjursdrivare om anlagen inte finns. Att det skulle vara någon risk för inavelsproblem om man i aveln separerar RR- från R-beaglar är osannolikt då vi har bra harhundar i Norge och speciellt i Finland. Nu ”provparas” det ju dessutom alltid i datorn.
Jag är glad att klubbens avelsråd under de 30 verksamhetsåren förvaltat klubbens duktiga beaglar genom att aldrig rekommenderat en icke jaktprovsmeriterad tik till avel eller blandat rådjursdrivare med rådjursrena. Om inte tilltänkta avelsdjur har startat, helst flera gånger, har ju inte avelsråden någon möjlighet att avgöra om individen kan tillföra rasen något positivt och inte heller rekommendera täckhund. Ingen hund blir varken bättre eller sämre av att tillhöra Beagleklubben, ställas ut och starta på jaktprov men resultaten är ju helt avgörande för avelsarbetet. Att få hunden bedömd av en domare med erfarenhet av många olika hundar under varierande väderleks- och terrängförhållanden kan inte underskattas.
Nuvarande avelsrådet i vår klubb, Sven Holm och undertecknad, är stolta över årets resultat på klubbens jaktprov. Av de startande hundarna är alla utom en (0:a) tillhöriga Skaraborgs Beagleklubb. Av 24 startande, varav 23 tillhörde klubben, har 21 gått till pris. Några har erövrat flera så totalt delas 29 priser ut och en del hundar har gjort flera starter. Fördelningen är 24 har-, 5 räv- och 0 råpriser. Endast en av klubbens startande hundar är född utanför Skaraborg. Prisprocenten för starterna av klubbens hundar är 91%.
Några prestationer vi kommer att minnas länge är vår ordförande Micael Algotssons J Gutten, som gick på kalla rävslag 6 km, tog upp och drev full tid, Han utses till bästa rävhund i ”Beaglesverige”. J Ulvekets Dessie, Leif Mellgren, tog 2 harettor samma dag (48 EP) och D-cert på särskilt jaktprov och SJCH Cindy, Sven Holm, noterade samma resultat på ordinarie prov (51 EP) liksom vid de regionala uttagningarna(50 EP).. Lägg därtill SJCH Utvängs Tsaritzas 2::a plats i Har-SM och fina resultat vid de regionala uttagningstävlingarna, ägare Björn Åkesson..
Fyra tikar har detta verksamhetsåret fått avelsrådgivning ock kommer att paras. Tre är jaktchampions på hare och den fjärde har bl a noterat dubbeletta på hare i år.
Vi har strävat efter och under åren också fått några lämpliga tikar parade med finska hundar såsom Poju, Huuhkajan Jakke och, via Har-Zeldas Hugo, Konttikuusen Jeppe. Härvidlag har vår kontaktman och rådgivare Sune Karlander varit till ovärdelig hjälp. Vi tycker ”finnblodet” haft gynnsam inverkan på framförallt jaktlust och drevsäkerhet. F ö har vi gott samarbete med Norbottens Beagleklubb vars åsikter jag stödjer helt.
Jag är övertygad om att klubbens tikägare kommer att fortsätta producera harhundar lätta att få rådjursrena för de valpköpare som efterfrågar sådana och rådjurshundar till rådjursjägare.
Sammanfattningsvis har vi alltså en fraktion i Beaglesverige som idkar ”stövarjakt” med beaglar som skall vara rådjursrena. Den andra fraktionen vill jaga rådjur och kanske ytterligare något djurslag. Detta innebär föjaktligen 2 helt olika avelsmål. I mitt fall vill jag försöka att förbättra de egenskaper som är viktiga hos en harhund eller rävhund och minimera rådjursintresset.
Jag hoppas att de olika lägren samverkar i de frågor som förenar och respekterar att skillnader finns.
Axvall 2013.03.20
Lars-Erik Magnusson